”Jag skulle bara
byta en tröja på Drottninggatan…”

Alla var de på väg någonstans.
Niclas, 32, till sitt hotell. Anna, 52, skulle hem.
Maïlys, 31, skulle möta några vänner.
Det var fredag eftermiddag och Drottninggatan kryllade som vanligt av folk.
Då hände det.
På bara minuter förvandlas Stockholms mest folktäta gågata till ett inferno av blod och bråte, av döda, skadade och chockade människor.

text: Kerstin Nilsson

Klockan är 14.26 när Niclas Carling, 32, kliver av tåget från Göteborg vid Stockholms Central.
Han har rest till Stockholm för att gå en skådespelarkurs under helgen.
Kursen börjar inte förrän klockan 18, så han har gott om tid.
Först tänker han stanna och ta en hamburgare på McDonalds, men han ångrar sig och bestämmer sig för att gå till hotellet först.
Han ska bo på Best Western, på Drottninggatan 77.
Han börjar gå med sin väska, först Klarabergsgatan, ned till Åhléns, sedan svänger han vänster och börjar gå Drottninggatan upp.

På vägen ser han en kvinna som sitter och tigger, mitt emot Åhlens, intill ett av de stora betonglejonen, som står utplacerade längs gatan.
– Det var väldigt mycket folk ute, det var ju fredagseftermiddag, säger Niclas.

En av de många i vimlet på Drottninggatan är Therese Walther, 30, från Hässleholm.
Hon är i Stockholm för att besöka sin pojkvän.
Men hon har ett ärende på Drottninggatan också.
– Jag skulle byta en tröja på Zara, säger Therese.

På andra sidan gamla Pubhuset är kommersen på Hötorget i full gång som vanligt. Många vill köpa blommor eller frukt och grönt till helgen.
På Cityakuten på Holländargatan 4, på andra sidan Kungsgatan, bara ett stenkast från korsningen med Drottninggatan, börjar det snart bli dags för personalen att packa ihop inför helgen – precis som på så många andra arbetsplatser i City.
Men det blir ingen vanlig fredag i dag.
Om bara en liten stund ska förtvivlade skrik blandas med ambulans- och polissirener, om bara en liten stund ska folk fly Stockholms City för sina liv.
De ska gömma sig i källare och på toaletter, i butiker, frisersalonger, på kontor – och nere i garagen i city. De ska ligga platt på golvet i tågen vid Centralen eller vandra på broarna – ut och bort från city.
Hem.
Det blir en fredag alla svenskar ska minnas resten av sina liv.

Strax ska Spendrups lastbil, i blått och vitt, med reklam för Norrlands Guld på sidorna, svänga in på Adolf Fredriks kyrkogata, en av tvärgatorna på övre delen av Drottninggatan, cirka 500 meter från Åhléns City.
Chauffören i bilen ska leverera öl till restaurang Caliente. Det är den sista av veckans två ölleveranser hit – och den sista för dagen för chauffören.
Adolf Fredriks kyrkogata är enkelriktad – det är många bilar parkerade längs gatan – och lastbilen står i trafikriktningen, vänd från Drottninggatan, när chauffören fäller ner lastluckan där bak och börjar lasta av öltunnorna.

På Kammakargatan, två gator ovanför, går Anna Leo, hon är på väg hem från jobbet och bor bara några kvarter bort. Hon går i riktning mot Drottninggatan.

Niclas Carling har gått Drottninggatan nästan hela vägen upp, förbi HM, Stadium och Clas Ohlson. Förbi Kungsgatan och Olof Palmes gata.
Förbi Centralbadet och alla caféer högre upp på Drottninggatan.
Han har till och med gått för långt, förbi hotellet – när han villrådig stannar i korsningen Drottninggatan/Kammakargatan.
– Jag hittade inte ingången till hotellet, säger Niclas.

Klockan är nu strax efter 14.45.
Två kvarter ned, på Adolf Fredriks kyrkogata, har chauffören från Spendrups kört in ölfaten till restaurang Caliente, som ska öppna om en kvart – klockan 15.
Men chauffören har glömt något i lastbilen och går ut igen, för att hämta det. Bakluckan – där han nyss rullat ut ölen – är nu stängd. Annars går inte bilen att köra.
Då – när chauffören står bakom lastbilen – hoppar plötsligt en man in i förarhytten. Inifrån restaurangen ser en anställd hur chauffören springer fram och ställer sig framför lastbilen för att försöka hejda den.
Men mannen inne i förarhytten styr rakt mot honom och han tvingas hoppa undan för att inte bli överkörd. Bilen snuddar honom innan den svänger vänster – upp på Holländargatan.
Nästa gata, Wallingatan, är enkelriktad. Där svänger lastbilen inte in, den fortsätter ett kvarter till, och svänger vänster igen, in på Kammakargatan, i riktning mot Drottninggatan.

Niclas Carling hör en bildörr stängas någonstans bakom sig – och ser lastbilen komma körande på Kammakargatan, i riktning mot honom, där han står i hörnet av Drottninggatan.
– Han kör sakta, han krypkör, säger Niclas.
– När han har kommit fyra, fem meter in på Drottninggatan, drar han på.
Niclas ser bara ögonen på mannen bakom ratten – och förstår att han bär rånarluva.

Anna Leo är nästan framme vid Drottninggatan när lastbilen kör förbi henne.
Hon ser hur den svänger ned på Drottninggatan – och hör hur han kraschar mot ett av betonglejonen som ska hindra trafiken.
Hon är mer arg än rädd.
”Idiot. Hur kör han egentligen?” tänker hon för sig själv.
En kvinna bredvid henne ser detsamma som Niclas och säger:
– Han hade rånarluva på sig.
Anna Leo ser hur mannen bakom ratten tar fart – och hon förstår vad som håller på att hända.
Hon åkte hem från Nice bara två dagar innan attacken förra sommaren.
Hon tar fram telefonen för att ringa 112.

Lastbilen, som har forcerat de två första lejonen, fortsätter inte direkt Drottningatan ned. Kanske inser mannen bakom ratten att han inte kommer förbi de två lejonparen, mellan Wallingatan och Adolf Fredriks kyrkogata.
Efter 70 meter svänger han istället tvärt vänster igen – in på Wallingatan, mot körriktningen. I kurvan syns fortfarande de svarta hjulspåren efter däcken.
– Jag tror att han hade handbromsen i, säger Niklas.
När lastbilen svänger in på Wallingatan kör den på en liten svart bil, som står parkerad på vänster sida av vägen.
När han kommer ut på Holländargatan svänger han vänster – och vänster igen, tillbaks in på Adolf Fredriks kyrkogata, där färden alldeles nyss började.
Men nu brakar lastbilen förbi restaurang Caliente – från motsatt håll – utan att stanna.

Även här smäller lastbilen i flera parkerade bilar – innan den svänger ut på Drottninggatan för andra gången, i hörnet vid 7-eleven.
Och den här gången kör han hela vägen – ned till Åhlens, en sträcka på knappt 500 meter.

Niclas Carling, som står kvar i korsningen lite högre upp, hör lastbilen gasa bakom husen – sedan ser han människor komma rusande in på Drottninggatan från Adolf Fredriks kyrkogata.
Strax efter kommer lastbilen.
Då tar Niclas fram sin mobil och börjar filma.
– I början kör han mitt i gatan. Han hade kunnat köra på fler redan då om han hade velat, säger Niclas.
Strax efter nästa sidogata, Barnhusgatan, smäller lastbilen in i ett av betonglejonen, på vänster sida – med sådan kraft att det 290 kilo tunga betongblocket flyttas ur sitt fäste i gatan – och mejar ned minst två personer.

Lena Wahlberg, 69, från Ljungskile i Bohuslän blir troligen lastbilens första offer.
Hon är ordförande i den lokala Amnestyföreningen hemma i Ljungskile och på besök i Stockholm.

Marco och hans flickvän som har tagit en kaffe på Espresso House uppe på Drottninggatan är precis på väg ut när de ser lastbilen runda hörnet och svänga ut på Drottninggatan.
– Han kör i ungefär 80 kilometer, kanske 100, säger Marco.
– Han gasade hela vägen ned mot Åhléns.
– Mitt emot mig kör han på en kvinna. Sedan kör han på massor av folk, ända ned till Åhléns.
Hassan Sidi, som sitter och fikar på Espresso House, rusar också ut och försöker också hjälpa två äldre kvinnor som ligger på gatan.
– Vi gjorde så gott vi kunde, säger Hassan.
– En av dem dog.
Han ser också ett barn, som är skadat, längre ned på gatan.
– Vi försökte dra in människor som låg på gatan, säger Marco.
Två dagar senare är den kvarlämnade gula landstingsfilten på gatan, mitt emot Espresso House, täckt av ett berg av blommor.

Niclas Carling ser hur bilen fortsätter ned för gatan. förbi restaurang Rydbergs, förbi Centralbadet, förbi affärer, restauranger och caféer, i ett moln av damm.
Människor kastar sig åt sidorna, för att inte träffas av den framrusande bilen.
Alla stannar upp – och tittar nedåt gatan, ur stånd att förstå vad det är som händer.
– Jag hör hur folk skriker och springer efter lastbilen och försöker få stopp på honom, säger Niclas.
Längs gatan hörs människor skrika, i skräck och panik:
– Nej!
– Nej!

Paniken går som en våg längs gatan.
En våg, en lavin, av skräck.
Dödsskräck.
Människor som för några sekunder sedan strosade fram längs gatan, pratade med varandra, tittade i skyltfönstren eller lyssnade på musik i sina mobiler flyr för sina liv.
Den flyende folkmassan väller skrikande ned längs Drottninggatan.
Män, kvinnor och barn, som nyss såg fram emot fredagsmys och helgledigt, springer i panik, för att undkomma den framrusande bilen.
Men alla hinner inte undan – vittnen ska efteråt berätta att de flyger upp i luften när de träffas av lastbilen.

Exakt var de som dör i attacken befinner sig när lastbilen rammar dem är ännu oklart.

Men förmodligen blir belgiska Maïlys Deremaeker, 31, från den lilla orten Lembeek i Halle, söder om Bryssel, lastbilens andra dödsoffer.
Hon har en son på ett och ett halvt år, men nu har hon flugit till Stockholm, ensam, för att träffa goda vänner.
Hon ska möta sina vänner i korsningen Drottninggatan/Olof Palmes gata, en av de platser längs gatan som efteråt ska fyllas med drivor av blommor och små kort.
Förmodligen hinner hon aldrig fram – hon är fortfarande på väg uppför Drottninggatan när hon träffas av lastbilen, förmodligen i höjd med Kungsgatan.
Där dör två personer.

Den andre är britten Chris Bevington, 41. Han bor i Stockholm och jobbar på musiktjänsten Spotify, där han bland annat ansvarar för företagets internationella partnerskap..
Han är gift och har en fyraårig son.
– Vi är förtvivlade över att vår talangfulle och omtänksamme son Chris är död, ska hans pappa säga i ett uttalande om två dygn.

Martin Svenningsen, producent på P4 Extra sitter på Ettans buss, på väg hem från jobbet i Radiohuset.
Han har passerat Hötorget när bussen plötsligt, i korsningen Kungsgatan/Drottninggatan, tvärnitar.
– Det kom en lastbil farande precis framför, säger Martin.
– Jag hann inte se storleken på lastbilen, bara skuggan av den, men jag förstod av den rätt chockade chauffören att det hade gått fort.
Hade busschauffören inte reagerat så snabbt hade lastbilen plöjt rätt in i sidan på bussen.

Nu är alla ombord oskadda, men Martin Svenningsen, som är utbildad i hjärt- lungräddning, och flera andra ombord, hoppar av bussen för att hjälpa.
Hans första tanke – när han ser människorna som ligger på gatan – är att någon har sprängt sig.
– Det låg ju folk på marken. Några var – jag är inte läkare – men de var bortom räddning. Den kraft med vilken lastbilen körde på dem, de skadorna, det var inget att göra.
Tillsammans med tre, fyra andra försöker Martin Svenningsen rädda livet på en svårt skadad man.
De påbörjar hjärt- lungräddning.

Innan lastbilen når Kungsgatan har den svängt över på höger sida av Drottninggatan, i lastbilens färdriktning, för att komma fram – på andra sidan spärrar ett bygge vägen.

På en övervakningsfilm inifrån butiken Salt, strax före korsningen, syns hur en butiksanställd går ut för att hänga dit ett plagg på klädställningen utanför.
Då ser hon lastbilen – och slänger sig in genom dörren igen.
Ute på gatan syns en man kastas till marken.
Lastbilen kör så nära butiken att skylten som sticker ut ovanför dörren rivs ned.
Mannen som har kastats till gatan rör sig. Han lever – och folk kommer genast springande för att hjälpa honom.
På restaurang Eagle 1 strax intill syns efteråt ett hål i glaset på kortsidan av uteserveringen – kanske är det här den sexårige pojke, som vittnen efteråt ska berätta om, flyger in med huvudet före.
Han skadas, men tillhör de som överlever.

Ett betonglejon har fastnat framför bilen och dras med. Motorn på lastbilen är skadad och olja rinner ut och blandas med blodet på gatan.
När lastbilen har mejat ned offren på Kungsgatan svänger mannen in mellan bänkarna och blomkrukorna i mitten av gatan – och över på vänster sida av Drottninggatan.
Här kör han på en kvinna med hund. Hundens koppel rycks ur hennes hand – och hunden åker med krossas av lastbilen utanför River Island.

Inne i en butik, lite längre fram på samma sida, är övervakningskameran på. Den filmar butikens entré och gatan precis utanför.
På filmen syns hur folk flanerar förbi klädställningarna utanför, fortfarande ovetande om vad som utspelar sig bakom deras ryggar.
En kvinna med en röd barnvagn går i sakta mak förbi butiken.
Sedan, som på en given signal, börjar människor springa – åt alla håll.
I panik.
Flera personer kastar sig in i butiken – i sista sekunden.
Klockan på filmen visar 14.53 när kameran fångar en svart vägg som dundrar förbi utanför skyltfönstret.
Så nära att klädställningarna utanför nästan dras med.
Så nära att lamporna på väggen ovanför butikerna går i kras och en markis slits sönder.
Det syns inte på filmen, men kvinnan med barnvagn, Nicole Svan, hinner gå in i godisbutiken alldeles intill.
Ögonblicket efter hör hon ett skrapande ljud – och skrik.
– Jag tittar ut och ser bilen komma, samtidigt ser jag min man och vår lille son. Jag skrek åt honom att lyfta upp vår son och springa. Det kändes som en film och det gör det fortfarande. Efteråt frågade vår son ”varför ville lastbilen döda mig”, ska hon flera dagar senare berätta för SVT.

Strax efter Bryggargatan – gatan, där Taimour Abdulwahab sprängde sig till döds mitt i julhandeln, den 11 december 2010 – svänger lastbilen över på andra sidan av Drottninggatan.

Ett betonglejon far med full kraft genom skyltfönstret till Stadium, en stor jättekruka i mitten av gatan mejas ned och jord sprids över gatan, i drivor.
Efteråt ska flera vittnen berätta att det ser ut som om föraren, ungefär här, förlorar kontrollen över fordonet.

Klockslaget på Anna Leos telefon är 14.53 – det är då hon ringer SOS Alarm uppifrån hörnet Drottninggatan/Kammakargatan.
Men när hon står, med telefonen i handen, tittar hon ned för gatan – och inser att varken polisen eller någon annan kan förhindra det som sker framför hennes ögon.
– Det är för sent, det är för sent, säger hon till personen i andra änden av luren – innan hon chockad sjunker ihop på gatan.
– Jag känner hur luften bara går ur mig. Det är ingen som kommer att kunna göra någonting – han är på väg in bland människorna, ska hon berätta för SVT nästa dag, när hon är tillbaka på samma plats.

Lastbilen skenar nu från sida till sida på Drottninggatan, i ett moln av damm, jord och bråte.
Ett betonglejon välter och träffar den rumänska kvinnan, som Niclas Carling, för en stund sedan såg sitta på gatan och tigga. Lejonet träffar henens ben, som går av på två ställen.
I korsningen Mäster Samulesgatan mejar trafikljuset på vänstra sidan ned, samtidigt som lastbilen far åt andra hållet och stryker förbi precis nedanför trafikljuset på höger sida.

Ebba Åkerlund, 11, som blir det fjärde dödsoffret är på väg hem från skolan och befinner sig någonstans i närheten av Åhléns när lastbilen kommer skenande i sicksack över gatan.
Den kör snett över Mäster Samuelsgatan och passerar bara centimeter bakom korvförsäljaren, i hörnan utanför Åhléns parfymavdelning, innan den far rätt i Åhléns parfymavdelning.

I korsningen vid Kungsgatan håller Martin Svenningsen fortfarande på med hjärt- och lungräddning, när han hör den kraftiga smällen nedifrån Åhléns och ser den svarta rökpelaren stiga mot skyn.
Men han fortsätter med det han håller på med och fokuserar på mannen på gatan.
Det tar en bra stund innan Martin och de andra förstår att det inte finns något de kan göra för mannen.
Det är redan för sent.
– Han var för allvarligt skadad, säger Martin.
Två dygn senare ska han återvända till samma plats för att, som så många andra, försöka förstå.

Uppe på Drottninggatan har Niclas Carling filmat lastbilens våldsamma och dödliga färd nedför gatan.
Längs gågatan ligger nu döda och skadade, män, kvinnor, barn.
Från olika håll strömmar människor till, för att hjälpa de skadade.
Andra står bara chockade och stirrar, oförmögna att förstå vad de just bevittnat.
Efter att ha sprungit en bit ned för att hjälpa till sjunker Niclas chockad ihop på sin väska där ute på gatan.

Tre minuter efter det första larmet till SOS Alarm, klockan 14.56, är den första ambulansen på plats.
I ambulansen sitter ambulanssjuksköterskan Victoria Lenander och hennes kollega, ambulansvårdaren Kenneth Lavrell.

Victoria har just gått på sitt arbetspass, bara en knapp timme tidigare, när larmet kommer.
Enligt larmet är två personer skadade.
När de svänger in på Drottninggatan från Barnhusgatan stöter de direkt på de två skadade personerna som ligger där, de två första som kördes på av lastbilen.
Det tar bara några sekunder för Victoria och hennes kollega att inse att det handlar om något mycket större.
– Jag såg först de två svårt skadade personerna. Sedan lyfte jag blicken och insåg vad som hänt, säger hon.
De larmar direkt SOS – det behövs fler ambulanser.
Många fler.

Victoria Lenander sitter den här dagen i ledningsbilen och därför blir hon också automatiskt sjukvårdsledare för insatsen.
I sex timmar leder hon arbetet på platsen.
Som ambulansjuksköterska har hon sett mycket. Men det här är annorlunda.
– Själva händelsen i sig är det värsta jag sett, säger hon.

Den första polisbilen är på plats samtidigt som ambulansen och poliserna i den inser också direkt att detta handlar om något mycket större.
Ytterligare tre minuter senare beslutar polisen i Stockholm att det rör sig om en särskild händelse, vilket gör det möjligt att kalla in alla tillgängliga resurser i hela landet, om det behövs.
En kort stund senare är tio polispatruller på väg – och ett stort antal ambulanser.
Omkring klockan 15 är Stockholmspolisens piketstyrka på plats – och tre minuter senare nationella insatsstyrkan.
Aftonbladet, som är den första tidning att slå larm, skickar 14.58 ut ett meddelande som plingar till i mångas mobiler:

”Just nu: Polisinsats i centrala Stockholm
– larm om lastbil som kört in i folkmassa”.

På Cityakuten ser någon i personalen i sin mobil att en lastbil kört på människor på Drottninggatan.
Från fönstret ser personalen ambulanser och brandbilar och förstår att det kan finnas skadade som behöver hjälp.
Ortopedkirurgerna Joakim Nordahl och Edin de Bri reagerar instinktivt – de tar handskar och akutväskor och rusar ut på gatan tillsammans med sex andra i personalen.
Där ute möts de av skadade och döda människor.
– Folk låg utspridda längs en lång sträcka. Vi delade upp oss och försökte skapa en överblick över vilken typ av skador det handlade om och vad som var mest akut. Några personer hade man redan försökt återuppliva, säger Joakim Nordahl.
Det är några år sedan han jobbade på en akutmottagning, men kunskaperna sitter i ryggmärgen.

I det här läget tänker inte Joakim Nordahl. Han känner inte heller.
Han gör bara sitt jobb, det han kan, det han är utbildad för – att rädda liv och hjälpa skadade.
Tillsammans med sina kollegor och annan räddnings- och sjukvårdspersonal gör han hjärt-lungräddning, stoppar blödningar, lägger förband, sätter nålar och stabiliserar förmodade frakturer.
Många civila skyndar också till.
Människor på gatan bär in skadade i butiker. Andra hämtar filtar, håller handen, försöker lugna och trösta.

Joakim Nordahl vet inget då, men det är, nu, när han går över Kungsgatan, i sina läkarkläder och handskar, som Aftonbladets Urban Andersson tar en bild av honom.

En bild som under det kommande dygnet ska spridas över hela världen.
En bild av terrorn på Drottninggatan i Stockholm, fredagen den 7 april 2017.
Det är först efteråt, när personalen från Cityakuten samlas, för att tillsammans gå igenom det som hänt, som en kollega visar honom bilden.
Och det är också efteråt, hemma i lugn och ro, som känslorna senare ska komma ikapp.
– Det är en förskräcklig händelse, det är svårt att ta in över huvud taget. Jag kommer aldrig att kunna förstå hur man kan göra något sånt mot oskyldiga människor, säger han.

Lastbilen som har kört in i Åhléns parfymavdelning brinner. Svart rök bolmar från fordonet.
Sirener hörs snart över hela stan.
Chockade och skadade människor står, sitter och ligger längs med hela Drottninggatan.
Från Kungsgatan och fram till Åhléns, syns de svarta, oljiga hjulspåren svänga från sida till sida på gatan.
Olja, blandad med jord och blod.
Många börjar gå längs gatan, andra bara står, rakt upp och ned, ur stånd att förstå vad som just har hänt.
Det går flera minuter.

– Spring, allihopa.
Efter en stund börjar ropen eka mellan husen.
– Spring, spring, spring!
Poliserna som befinner sig närmast Åhléns och lastbilen försöker få folk att ta sig bort från platsen, ifall det kommer ytterligare explosioner.
Däcken på lastbilen exploderar i hettan – det låter som skottlossning.
Återigen flyr människor i panik – men den här gången åt andra hållet, uppför Drottninggatan, bort från Drottninggatan.
Bort från Åhléns, bort från city.
Åt alla håll flyr människor för sina liv.

Högre upp på Drottninggatan ser Niclas Carling och Anna Leo människor komma springande mot dem – i panik.
De flyr båda in i en frisersalong. Anna Leo och fyra andra gömmer sig inne på toaletten.
Samtidigt stängs Stockholms slott, regeringskansliet, riksdagen och alla departement runt om i City.

I kaoset nere vid Åhléns tycks ingen lägga märke till mannen som tar sig ur förarhytten på lastbilen och blandar sig med folkmassorna på väg ned i tunnelbanan.
Mannen är skadad och han blöder.
På väg ned i rulltrappan fångas han på bild av en övervakningskamera.
Han missar precis ett tåg på tunnelbanans gröna linje – och springer längs perrongen, för att ta sig upp igen, i andra änden av T-centralen.

Johan Ådahl, 38, står i rulltrappan, på väg upp mot Vasagatan.

Han har just klivit av tunnelbanan från Fridhemsplan.
Klockan är 14.55 – och bara om 19 minuter går tåget till Malmö, dit han är på väg för att fira sin pappas 70-årsdag.
Nere på perrongen ser han en man komma springande. Han är klädd i grå munktröja och militärgrön jacka och håller en telefon framför sig.
När han springer förbi Johan i rulltrappan, ser han att mannen har ett stort hål på höger byxben, som blottar små jack i huden.
Johan tänker att mannen måste ha varit med om något, typ en bilolycka eller något.

Uppe på Vasagatan ser Johan mannen springa mot Kungsgatan.
Själv viker han av mot Centralen.
Vad han inte ser är att mannen, när han kommer fram till Kungsgatan, svänger vänster, förbi Burger King och Casino Cosmopol, och försvinner ned för trappan som går direkt ned till Arlanda Express perrong. Han hinner precis med tåget som just ska avgå.
Ännu har all tåg- och busstrafik ut från staden inte stoppats.
Innan han kommer fram till Arlanda har de två första skadade från Drottninggatan kommit fram till Karolinska Sjukhuset.
Där, och på flera andra sjukhus runt om i Stockholm, har man gått upp i katastrofläge.

Mannen grips samma kväll, i Märsta, norr om Stockholm.
Samma natt är kungaparet brådstörtat på väg hem till Sverige från Brasilien, där de har deltagit i ett World Childhood forum.
Samma natt släcks också Eiffeltornet i Paris ned igen – den här gången för Stockholm och Sverige.
För oss.
Två dygn senare ska terrorn i Stockholm få ett ansikte:
Rakhmat Akilov, 39, från Uzbekistan.

Text: Kerstin Nilsson